Skor i terräng

skor

Hade köpt ett par skor för terränglöpning och är mycket nöjd. Man köper förstås en del på nätet, hittar storlekar som passar och betalar en bråkdel av det man betalar i butiken. Men i butiken kan man få saker förklarat. Provade reaskor som det inte fanns storlekar av, och försäljare trugade (hatar trugande försäljare) på bättre skor. Där stod jag då, insåg att skorna för 69€ hägrar, men dessa för 129€ är från en annan planet på mina fötter.

Idag blev det att testa dem, drog iväg till Öjberget (aldrig sprungit där) och det var inget snack om saken. Dessa skor satt på fötterna som smack. (ska undvika att använda kraftord trots att jag insett att väldigt ofta vill jag söka just såna ord för att beskriva situationen. Som då idag.)

Ja, Öjberget. Ifall det finns utbölingar som kommer att läsa just denna bloggtext är det på sin plats att precisera att det är lokala slalombacken med närliggande terräng för längdskidåkning, promenad och löpning. Man kan springa rakt uppför backen. Man kan springa längs lederna. Man kan springa längs vägar. Och man kan springa ut i naturen.

Eftersom jag inte vet ett skit så börjar man där man står. Tog på mig dojorna, sökte en skylt och satt en foten framför den andra. Började springa. Ha, gick ju bra dethär. Tills leden blev lervälling och tog en annan led. Innan Runkeeper hade rapporterat första fem minutrar hade jag mött en backe och vi hade en ordväxling. Jag svor och backen teg. Men upp kom jag. Och färden fortsatte så att jag irrade omkring och valde alltid den väg där ingen jämn framfärd fanns att tillgå. Uppåt och neråt, tog en tur bland stenar, lav och trädrötter, längs en vandringsstig hoppande och trippande fram och efter 45 minuter var jag rätt så utmattad. Vanligtvis börjar jag kämpa mot uttråkning efter 90 minuter på plant underlag. Tryckte av Runkeeper, blängde på backen och kunde inte motstå-försökte springa uppför utan att stanna men den gubben gick inte. Fick pausa två gånger men ner sprang jag utan vila.

Skorna satt på fötterna som gjutna, glappade inte, kunde lita fast jag för första gången sprang på våt och stenig underlag. Å andra sidan vet jag inget om andra skor heller. (började springa med Nikes Pegasus, efter 600 km blev det ett par Nike till, och under vintern har jag använt Icebugs).

 

Skärmavbild 2015-11-01 kl. 00.34.41

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *